LYCKA!

Förbannelsen är bruten!

I lördags inleddes årets fiskesäsong. Jag lyckades lura fyra snorgärsar till hugg. Nu kanske det här inte låter som någon större bedrift, men jag intygar att lyckan jag kände var fullständig. Efter åtskilliga misslyckanden så byttes bedrövelsen till eufori av att återigen känna nappknycken i pimpelspöt. Då jag fick upp den första fisken var jag helt säkert den lyckligaste fiskaren på planeten. Tänka sig att efter alla dessa fiskeår kan man fortfarande bli lika glad över att få årets första fisk, trots att det är en 15cm snorgärs, som jag var ifjol då jag fick laxen i svenska Lappland.

Om det är någon som tycker att det här verkar barnsligt, så kan jag meddela två saker, 1 jag bryr mig inte, alla "äkta" och passionerade fiskare vet vad jag menar och kände, 2 om det är barnsligt hoppas jag innerligt att jag aldrig blir vuxen.

Länge leve fisken!

Simma lugnt!

NOLLAD!

Kräftgången fortsätter!

Nu har jag varit ute idag, förra fredagen och lördagen, utan resultat. Fortfarande ingen fisk alltså. Men idag kände jag mig tvingad att ta till medel jag inte provat på hela vintern nämligen att fiska med mormyska. Och tro det efter en liten stund började den känsliga spöspetsen vibrera.

Äntligen tecken på liv alltså. Men jag lyckades inte lura den till ett ordentligt hugg, så det blev inget. Och eftersom jag inte är någon stor fantast av mormyskafiske och inte riktigt bemästrar konsten och tekniken såg jag hela incidenten mest som ett slag i ansiktet och att förödmjukelsen var ett faktum så jag packade ihop grejerna och gick tillbaks till bilen med blicken irrande och osammanhängande tankar om konspirationer från abborrarnas sida.

Som tur är så kommer det att vara vinter länge än, så mina intelligenta och organiserade motståndare (abborrarna) har kanske vunnit några slag men kriget har bara börjat. Det är uppenbart att konventionella krigsstrategier inte längre fungerar, hädanefter blir det gerillataktik. VIVA LA REVOLUTION!!

Simma lugnt!

FASTKÖRD!

Idag kan jag med glädje berätta att jag fått uppleva det underbara med mycket snö! Jag skulle nämligen satsa på ett nytt fiskeäventyr och var givetvis jätteladdad och optimistisk. Men det blev aldrig nåt fiske tyvärr så jag står fortfarande stadigt på noll fiskar, år 2010.

Orsaken till att det inte blev nåt var att jag lyckades köra fast med Saaben just innan jag kom fram till villan i ca. 1m snö. Och inte nog med det, lagen om alltings jävlighet slog till på samma gång som vanligt. Min far hade nämligen tagit hem nyckeln till våran redskapsbod så jag började desperat med villans kvast. Vilket förstås inte hjälpte mycket. Som tur var hade grannarna lämnat sin bodnyckel så jag kunde låna en spade av dom istället. Euforin av lyckan till att ha funnit spaden utbyttes dock snabbt till en kamp mellan rå vilja och tätpackad snö. En hård kamp, utspelades i ett vitt lanskap och ett fallande mörker, men efter över en timmes kämpande gick jag och Saaben bokstavligt talat loss som segrare och jag är inte helt säker men just i det ögonblicket tror jag att jag också hörde änglasång, men det var förmodligen mitt eget flåsande.

Nåja imorgon är det nya tag och ny optimism vilket givetvis betyder nya äventyr. Länge leve SAAB!

Simma lugnt!

P.S Bilden ovanför är inte från dagens äventyr, utan bara en fin vinterbild på min pärla från ett jaktäventyr med min bror Peter tidigare i vintras.