Ett bra tag sen sist igen. Och nu har det både hänt och inte hänt en hel del. Jag börjar från Kalajuttus förtävling till Björköpilken.

Sömnig vaknade jag upp efter nattjobbet och visste knappt var jag befann mig efter 3 timmars nattsömn. Vilket i sin tur renderade till en mycket överväldigande känsla av likgiltighet till deltagande. Så jag stressade inget, utan bestämde mig för att åka, men inte delta bara för tränings skull. Det gick hyfsat och jag lyckades hitta ett ställe som verkade lovande för tävlingen som skulle hållas på söndag.

På söndag visste jag ännu mindre vad jag höll på med p.g.a. 1 timmes nattsömn. När jag satt mig i bilen för att dra iväg mot det förlovade tävlingsparadiset för pilkare hade jag nog ännu inte lyckats nå ett vaket tillstånd. Till tävlingen kom jag iallafall otroligt laddad givetvis,. Men mina fantasier om en topplacering började sakta grumlas av proffsens närvaro. Jag börjad känna pressen, det var ett psykkrig utan dess like, de andra deltagarna deltog knappast i psykkriget för de gick förbi mig lugna och sansade trots att jag förberedde mig på ett tredje världskrig, som skulle avgöras genom pilkning. Då startskottet gick marscherade jag iväg till stället jag tränat på dagen innan. Det var väldigt dimmigt på morgonen så det var nästan surrealistisk då pilkare började smyga och vissa sprang iväg rakt ut i dimman precis som vålnader försvann dom. Ibland såg man någon skymta till men man kunde inte vara säker.

Äntligen var jag framme vid samma ishål som jag hade markerat dagen innan. Jag hann just sätta mig tillrätta och invänta klockslaget som skulle sätta igång fisket då jag ser än mycket hårdför kvinna se mig på ca. 20 meters håll. Hon måste ha sett hur självsäker jag kände mig för hon bestämde sig genast för att sätta sig just där. Det var 15min till fiskstarten och det kändes som om man stod på gatan i Tombstone och väntade på en duell med Wyatt Earp speciellt då hon på ett mycket självsäker sätt satte en cigarett i mungipan tände på och nickade lätt åt mig. Då förstod man allvaret. Tävlingen gikc igång och efter några små lätta napp kunde jag ganska snart landa den första för dagen. Jag tittade över mot min nemesis med ett belåtet leende. Jag hade dragit snabbast.

Resultatet för mig blev 1670 gram vilket gav mig en 47 plats, bättre än ifjol.

Simma lugnt.

Hej alla fiskevänner!

Jag beklagar den långa torkan på bloggen men jag har haft allvarliga problem med datorn. För tekniskt för mitt förstånd, så nu blir det nog att köpa en ny. Det här inlägget skriver jag från jobbet.

I fiskeväg så har det inte faktiskt hänt så mycket. Inga storfångster än så länge och de få abborrar som jag har fått har alla varit i miniformat och tagit på olika mormyskor.

I helgen är det pilktävlingar här i trakten nämligen kalajuttus på lördag och den klassiska Björköpilken på söndag. Till den andra är det åtminstone inplanerat att jag ska åka och delta men jag får se hur det blir imorgon.

Isläget är otroligt bra iår vid den här årstiden. På pilkturen igår var isens tjocklek 70cm eller mer på de flesta ställen. Så pilksäsongen kommer förmodligen att pågå ända till slutet av april här uppe iår.

Det var allt för den här gången men jag återkommer nog direkt efter helgen.

Simma lugnt!

LYCKA!

Förbannelsen är bruten!

I lördags inleddes årets fiskesäsong. Jag lyckades lura fyra snorgärsar till hugg. Nu kanske det här inte låter som någon större bedrift, men jag intygar att lyckan jag kände var fullständig. Efter åtskilliga misslyckanden så byttes bedrövelsen till eufori av att återigen känna nappknycken i pimpelspöt. Då jag fick upp den första fisken var jag helt säkert den lyckligaste fiskaren på planeten. Tänka sig att efter alla dessa fiskeår kan man fortfarande bli lika glad över att få årets första fisk, trots att det är en 15cm snorgärs, som jag var ifjol då jag fick laxen i svenska Lappland.

Om det är någon som tycker att det här verkar barnsligt, så kan jag meddela två saker, 1 jag bryr mig inte, alla "äkta" och passionerade fiskare vet vad jag menar och kände, 2 om det är barnsligt hoppas jag innerligt att jag aldrig blir vuxen.

Länge leve fisken!

Simma lugnt!

NOLLAD!

Kräftgången fortsätter!

Nu har jag varit ute idag, förra fredagen och lördagen, utan resultat. Fortfarande ingen fisk alltså. Men idag kände jag mig tvingad att ta till medel jag inte provat på hela vintern nämligen att fiska med mormyska. Och tro det efter en liten stund började den känsliga spöspetsen vibrera.

Äntligen tecken på liv alltså. Men jag lyckades inte lura den till ett ordentligt hugg, så det blev inget. Och eftersom jag inte är någon stor fantast av mormyskafiske och inte riktigt bemästrar konsten och tekniken såg jag hela incidenten mest som ett slag i ansiktet och att förödmjukelsen var ett faktum så jag packade ihop grejerna och gick tillbaks till bilen med blicken irrande och osammanhängande tankar om konspirationer från abborrarnas sida.

Som tur är så kommer det att vara vinter länge än, så mina intelligenta och organiserade motståndare (abborrarna) har kanske vunnit några slag men kriget har bara börjat. Det är uppenbart att konventionella krigsstrategier inte längre fungerar, hädanefter blir det gerillataktik. VIVA LA REVOLUTION!!

Simma lugnt!

FASTKÖRD!

Idag kan jag med glädje berätta att jag fått uppleva det underbara med mycket snö! Jag skulle nämligen satsa på ett nytt fiskeäventyr och var givetvis jätteladdad och optimistisk. Men det blev aldrig nåt fiske tyvärr så jag står fortfarande stadigt på noll fiskar, år 2010.

Orsaken till att det inte blev nåt var att jag lyckades köra fast med Saaben just innan jag kom fram till villan i ca. 1m snö. Och inte nog med det, lagen om alltings jävlighet slog till på samma gång som vanligt. Min far hade nämligen tagit hem nyckeln till våran redskapsbod så jag började desperat med villans kvast. Vilket förstås inte hjälpte mycket. Som tur var hade grannarna lämnat sin bodnyckel så jag kunde låna en spade av dom istället. Euforin av lyckan till att ha funnit spaden utbyttes dock snabbt till en kamp mellan rå vilja och tätpackad snö. En hård kamp, utspelades i ett vitt lanskap och ett fallande mörker, men efter över en timmes kämpande gick jag och Saaben bokstavligt talat loss som segrare och jag är inte helt säker men just i det ögonblicket tror jag att jag också hörde änglasång, men det var förmodligen mitt eget flåsande.

Nåja imorgon är det nya tag och ny optimism vilket givetvis betyder nya äventyr. Länge leve SAAB!

Simma lugnt!

P.S Bilden ovanför är inte från dagens äventyr, utan bara en fin vinterbild på min pärla från ett jaktäventyr med min bror Peter tidigare i vintras.

Lågtryck!

Var är fisken? Vintern håller oss i ett ordentligt grepp och inte nog med att det har varit kallt, nu har det dessutom börjat snöa och blåsa också. Det är så att t.o.m. jag inte ens försöker fiska nu ett riktigt lågtryck alltså på fackspråk. Förhoppningsvis blir det bättre till helgen.

Det positiva med vädret är dock att jag lyckats reda upp mina fiskegrejer och draglådor. Otroligt vad grejer jag lyckats samla på mig genom åren. Mycket saker man glömt att man köpt som bara legat i fodral eller förpackningar. Men nu ska de fram.

DAGENS TIPS: Organisera era saker i plastboxar. Urvalet på boxar och draglådor är förstås enormt men jag tycker att förvaringsboxar av märket PLANO är de bästa se bilden. Iallafall är de mycket hållbara.

Simma lugnt.

Hej fiskeentusiaster!

Ni kanske trodde att jag hade gått i vinteride, men ingen fara det är bara lite dåligt på fiskefronten nu. För att inte glömma hur abborrarna ser ut, kan jag här ge ett exempel på en 850 grams pjäs.

Jag var och prövade lyckan både på fredag och lördag men inte ett napp. Jag var nog ute för sent på eftermiddagen. Dessutom borde jag prova med mindre krokar och mera maggotar på krokarna. vilket osökt leder mig till,

DAGENS TIPS: Spara inte på maggotarna då ni pimplar använd gärna upp till tre stycken på samma färgkrok eller mormyska.

Nu kommer det att bli kallt i våra trakter igen så får se om högtrycket hjälper fiskelyckan något. Personligen tror jag inte temperaturen har någon inverkan på fisket på vintern, men däremot om det är hög- eller lågtryck har jag märkt att det åtminstone kan variera med djupet där abborrarna står. Men just nu när det inte är någon som helst framgång med fisket ifrågasätter man allt och börjar tvivla om det finns någon fisk överhuvudtaget.

Dessutom som en extra glädjekaramell nu när det går som tyngst ringer min bror en dag förra veckan och är helt exalterad och berättar att han just precis krokat sin livs abborre på pimpling och den högg direkt pilken kom ner, sen fick även hans käraste en nästan lika stor abborre. Och som alla fiskare vet är det alltid lika roligt då kompisarna får fisk, eller hur, speciellt då man själv fiskar i Sahara. Ha ha ha ha ha. Skämtosido, min bror och hans flickvän har nog rent tidsmässigt lagt ner så mycket tid på fiske att de är värda varenda en som de får, så ett stort GRATTIS!!!

Simma lugnt!